Sommarminnen

Om några dagar bär det av hem till Frankrike igen. Ser fram emot att få komma hem nu. Visst är det hemma här också men just nu det i Frankrike som vi är hemma.


För mej är det ljuset som är det viktigast, sedan är det skönt att slippa både kyla och snö. När det blir mörkt slutar min hjärna att fungera och då är det skillnad mellan halv fyra i Skåne och klockan fem i södra Frankrike. Så finns solen på ett helt annat sätt söder som jag mår bra. Ibland tror jag att det var i Afrika som jag upptäckte hur skönt det är med ljus året om. Fem år i Afrika sätter sina spår.


Nu lite sommarminnen i bild. Kom ju på detta med blogg mitt i sommaren så del blir inte så mycket kort tagna som fungerar på bloggen. Så hade jag tänkt att göra ett bildspel men har inte klurat ut hur det fungerar, inte en gång med Bengts hjälp. Så väl i Frankrike så får jag be Bertil om hjälp.

En av Rebeccas Änglatrumpeter i full blom.

Vi har inte så många grannar men de närmaste är Lisa och Göran och de är de bästa man kan ha. Innan Rebecca flytta hit var det dom som var "foster" husse och matte till den stora katten kallad Brorsan.
Här sitter vi hos dom med dett glas vin och njuter av livet.

Här är de två 18 juli barnen. Ofta har vi firat deras fördelsedagar tillsammans.



I år så tog vi bort allt gräs på innegården och la dit grus i stället. Helt underbart att få bort all ogräs som det egentligen var.
Men allt tar sin tid och det är inte riktigt färdigt än. Här är i alla fall en del som är klar.

Trädgården har inte fått så mycket tillsyn om jag nu ska vara ärlig. Men som tur är så är blommorna alltid vackra i alla fall.

Av de gäster vi har haft besök av är nog besöket av Pia det som glädjer mig mest. Vi jobbade i Afrika ihop även om vi var på olika ställen. Fast vi gjorde mycket tillsammans och vi var ett mysigt gäng som hade väldigt roligt. Lever man långt ifrån sin familj så blir de man lever och jobbar med en ny familj. Man delar alla upplevelser tillsammans.

Vårat glashus som är till stor glädje, här har vi suttit hela sommaren då det inte har gått att sitta helt ute. Så det är många kvällar och blåsiga dagar vi tillbringat här.

Den lilla bron över Skivarpsån.

Årets skörd hos oss.

Då vi flyttade till Abbekås tyckte jag att det var kul att så lite, det blev sallader, bönor av olika slag och kryddväxter. Då vi började spendera mer tid i huset i Frankrike så fanns inte tid till att odla.

När Rebecca flyttade hit förra året så var det tomatplantor det första hon köpte.
I år blev det mer, men potatisen är uppäten och lika så salladen.

Jag kan inte ta åt mej äran för det som är odlat här jag har bara vattnat lite.

Rebecca har sått melon, här är en av de säkert 8 som kommer. Tyvärr kommer vi inte att hinna ta del av dom, de behöver en stund till innan de är mogna.


Här är de första tomaterna, vi har ätit många och fler finns att plocka men en del är inte färdiga än.



Äppelträdet fanns så vi köpte huset., men det har vuxit med åren. Jag hörde att att det inte skulle bli så mycket äpplen i år men det har inte vårat äppelträd hört.
Här är ett par fina äpplen av en sort jag inte vet!

Vårt valnötsträd är stort och fin och det är fullt av valnötter i år, vi har aldrig sett så många nötter tidigare. Förr om åren har vi aldrig hunnit med att plocka några nötter, fåglarna har alltid hunnit före. Undrar hur det blir i år då det finns så mycket frukt?

Vi har en svartvinbärsbuske som ser anskrämlig ut. Trots detta blir det många stora fina bär som är söta och goda. I år blev det marmelad bl.a.

Detta var lite av vad som vi har och kommer att skörda nu i skördetidet. Fast vi, Bengt och jag har snart ätit färdigt av vad som finns här, resten får Rebecca munsa på själv.

Per-Albin linjen

Jag promenerar flera gånger i veckan och en av turerna är till hamnen och sedan längst havet hem igen. Då går jag förbi flera "bunkrar" minnen från andra världskriget.

Så nu har jag kollat lite om dessa försvarsvärn.


Under andra världskriget byggdes det en fösvarslinje från Båstad till mitten av Blekinge, en sträcka på över 500 kilometer. Här fanns det över 1000 värn av olika slag, det var ca 300-400 meter mellan dom och de flesta låg längst havbandet.



Denna linje kallades Per-Albin linjen. Visst har jag hört om det men kanske inte riktigt tänkt på det fören denna sommaren.


Idag är många borttagna men runt Abbekås kan man än idag se flera. På min promenad tror jag att alla är kvar. Ibland är de svåra att se dom, dels har tidens tand slitit på dom och flera är nästan helt övertäckta av växtligehet. Jag har faktiskt inte räknat dom men det är säket 3-4 st på en dryg kilometer.


Det är svårt att förstå hur det var då, under krigets dagar när det var full aktivitet i bunkrarna. Det måste ha varit många unga män som har till bringat långa tider runt Abbekås.



Idag vandrar vi längs havet och njutar av hur allt är vackert och man ser naturens skiftningar under årets gång. Allt ifrån en stilla augustimorgon som idag eller höststormarna som också har är fantastiskt och havet visar sin kraft.

Abbekås

Edvar Persson sjöng om "Abbekåsagåsen Joakim" och här är han, Joakim, i egen hög gås.

Abbekås är en liten fiskarby i Skurups kommun. Det finns ca 800 bofasta invånare i byn, som på somrarna blir många fler då alla sommargäster kommer.

Vi har hamnen men lite fiskebåtar, idagsläget finns det 2 restauranger som har öppnat nu i sommar och ett sommarkafé och så Handlarn. Nu hoppas vi att allt kommer att finnas kvar tills nästa sommar.

Här kommer nu lite bilder från hamnen och några fiskarstugor. Många av stugorna har byggts om till mera modernt snitt. Tycker att det är lite synd att man inte behåller mer av det genuina just kring hamnen. Men många vill bo vid havet och så sak det vara "inne" också. Som tur är får var och ha sin egna åsikt.

Undrar just om han lägger ut nät eller bara sitter i båten fär skoj skull? Det i alla fall en person i båten det vet jag.

Här är det Tyskland nästa. Fast det är en bit bort förstås.

Det är mycket hav i Abbekås, det finns absolut ingen skärgård. Nog är havet mäktigt alltid, den här dagen är det relativt lungt och det är få dagar som det ligger helt stilla. När hösten och vintern kommer med alla stormar är det svart över havet och det inger respekt.

Nu är det inte bara hav utan även pilar, här en liten pilallé längst stigen utmed havet.

Till Mia och Mats i Brantevik

I går lite över nio styrde vi bilen mot Brantevik och Mia och Mats.

Vi lämnar Abbekås i hällande regn och åska som följer oss nästan ända fram. Men sedan så sluta det att regna och vi får ett fint väder även om inte solen direkt lyste.



Det skulle bli en liten Frankrike träff hos Mia och Mats, Förutom Bengt och jag kom Lillemor och Volker och Margareta. Herrarna spelade golf och vi damer gick ner till bouleplan i Brantevik och spelade lite boule. Tyvärr glömde jag ta med kameran dit. Bouleplanen ligger precis nere vid havet och det är väldigt vackert.

Här står Mia och Mats framför sitt hus.

Efter golf- och boule spel åt vi god mat och drack gott vin, från Frankrike förstås! Så blir det mycket prat och mycket skratt.

Efter all god mat och gott vin och mycket prat så behövdes det en kvällspromenad. Innan vi intog kaffe och glass med hjortronsylt (mycket gott).

Här nedan ser går Volker, Margareta och Lillemor.

Efter kom Mia, Bengt och Mats. Vi får skynda oss innan mörkret faller.

Efter en promenad igenom Brantevik så tar Lillemor, Gunn och Margareta en lite vilostund ute i den sköna kvällen.

Efter en natts god sömn och lite frukost ger sej Lillemor och Volker iväg för att åka vidare hem till Provence. Vi känner oss lite avundsjuka att de åker nu, till solen och värmen. Vi andra tar en promenad längst havet igenom en hästhage. Det var väldigt avkopplande och skönt.

Nu känns det ändå att det är på väg att bli höst, det är sensommar i luften så att det känns på lukten.
Här sitter Mats och blickar ut över havet, undrar bara vad han filosoferar över, en kaffe och kaka kanske?
Tror vi alla tyckte att det var ett par trevliga dagar i Brantevik hos Mia och Mats, både roligt och avkopplande.

Nästa gång vi alla ses igen blir nog i vårt vackra Provence.

Ett stort TACK till Mia och Mats för att gott och trevligt!

Vi som bor i huset.

I vårt hus i Abbekås är det inte bara Bengt och jag som bor. Efter som huset är stort och har två lägenheter så bor Bengts yngsta dotter Rebecca i den ena lägenheten, Vilket är bra för oss eftersom vi bara bor här några månader per år.

Rebecca är har en jätte fin häst som heter Allison och finns bara ett par kilometer bort. Här har Rebecca och Allison ridit hem till huset.

Det finns fler invånare i huset, vi har en katt vid namn Brorsan, och Rebecca har två katter, Vilma och Tekla. Bilder på dom kommer senare, De är inte alltid så lätta att fota de är mänligen fär det mesta på språng eller så ligger de och sover. Här är Allison hemma hos sej i sin hage en fin sommar kväll.